HIMALAYA 2013: 3 maj, Thengboche –Dingboche (4.315möh)

3 maj, Thengboche –Dingboche (4.315möh)

Vi ställde alla klockorna väldigt tidigt idag. Från Thengboche har man nämligen en fantastisk utsikt över Everestmassivet och det är magiskt vackert när solen går upp över världens högsta berg. Peak promotion hade som vanligt fixat rum med utsikt över massivet varför vi knappt behövde kliva ur våra sovsäckar för att fotografera och njuta av skådespelet.

Vid frukost mådde alla prima även om i princip samtliga sovit ganska dåligt av olika skäl. Skällande hundar, hosta, snarkande rumskamrater, ständiga behov att gå på toa, osv. Efter frukost lämnade vi Thengboche och fortsatte vår vandring upp genom Khumbudalen. Första sträckan går genom en oerhört vacker rhododendronskog men ganska snart når vi höjder där det slutar växa annat än låga buskar. I Sverige går trädgränsen vid ca. 800-900möh. Här går den vid ca. 4.000möh. Himalayas läge närmre ekvatorn samt den höga höjden gör att solens instrålning är mycket kraftigare här än i Sverige vilket gör att växtlighet överlever mycket högre upp.

Vandringen upp till dagens etappmål, Dingboche, hade varit ganska trivsam om den gått på 1.000 meter lägre höjd. Det är ”bara” 400 höjdmeter som ska göras och terrängen är ganska lättgången. Men, vi är nu över 4.000 meter och det börjar kännas rejält i kroppen. Nu går det inte att gå fort ens om man vill. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket syre i luften och minsta lilla ansträngning ökar puls och andhämtning rejält. Det räcker faktiskt att vända sig i sängen så kippar efter andan en stund.

Det är också nu i Dingboche det första symptomen på dålig acklimatisering brukar uppkomma. Huvudvärk är det vanligaste men de andra fyra symptomen, illamående, diarré, sömnlöshet och aptitlöshet kan också förekomma. Kroppen kämpar nu febrilt med att vänja sig vid det låga lufttrycket och den tunna luften. Det är allvar nu! Därför gör vi här vårt andra acklimatiseringsstopp. Vi kommer i morgon göra en rejäl klättring upp till en topp på 5.040möh för att sedan går ner till Dingboche igen där vi sover ytterligare en natt. Vi får hoppas alla klarar omställningen.

För övrigt mår alla bra. Martin är som tidigare rapporterats helt utan sviter från magåkomman och Anders har mirakulöst återhämtat sig helt från sin feberattack och känner sig lika stark som innan febern slog till. Erik, Stefan och jag mår även vi bra. Vi lunkar på i lite olika tempo där några vill gå lite snabbare och andra lite långsammare. Precis som det ska vara.

Till sist vill jag bara braska om två saker. För det första börjar det bli svårt att hålla ihop texterna. Den tunna luften gör det jobbigt t.o.m. att skriva och påverkar koncentrationsförmågan. Kvalitén kan bli lidande. Jag ber om ursäkt för det. För det andra är det mycket kallare nu på eftermiddagar och kvällar då jag skriver. Det är nu minusgrader på nätterna och våra rum är helt oisolerade. Att ligga nedbäddad i sovsäcken och skriva är väl ok, men fingrarna är svåra att hålla varma. Det gör det heller inte lättare att producera. Till detta ska läggas teknikstrulet som gör att inläggen kommer publiceras med ojämna mellanrum och luckor kommer uppstå. Jag kommer dock redogöra för alla dagar även om det kan komma några dagar för sent. Att ladda batterierna i dator och kamera är heller inte självklart så här högt upp så en sådan enkel liten detalj kan också förhindra ett blogginlägg. Men som sagt, jag gör mitt bästa och missar jag en dag sammanfattar jag den senare.