HIMALAYA 2013: 8 Maj, Pheriche – Namche Bazar och 9 Maj, skolbesok

8 Maj

Till frukost träffade jag äntligen Erik. Dagen innan var jag för trött och kraschade i säng som jag tidigare berättat. Guiderna berättade dock att Erik var kvar här uppe i Pheriche men mådde efter omständigheterna ok. När jag nu fick chansen att tala med honom visade det sig stämma men han var fortfarande inte helt återställd. Magen krånglade rejält. Nu skulle vi dock båda ta oss ner till Namche Bazar och förhoppningsvis skulle den betydligt lägre höjden hjälpa honom återhämta sig.

Jämfört med på vägen upp är sträckan Pheriche – Namche Bazar dubbel dagsetapp och en rejäl munsbit. Jag kände mig superpigg och stark trots gårdagens urladdning och valde att gå själv utan guider. De gick med Erik. Vandringen till Namche går mestadels nedför. Det finns ett par rejäla uppförsbackar men i det stora hela är det en väldigt behaglig vandring. Utan att stressa och helt i ett tempo som kändes behagligt gjorde jag sträckan på under fem timmar. Det är Sherpatempo. Jag är uppenbarligen väldigt väl acklimatiserad och i superform.

Det är alltid en underbar känsla att komma tillbaka till Namche efter en dryg vecka högre upp i dalen. Namche står för komfort, värme, god mat och allmän civilisation. En snabb dusch, byte till torra kläder och en god lunch gjorde att jag kände mig som ny.

Erik och guiderna höll ett mer sparsamt tempo och dök upp ca. tre timmar efter mig. Strongt av Erik att orka den långa sträckan trots att han fortfarande kände sig väldigt svag.

Vi åt en god middag tillsammans men gjorde kväll redan vid halvåttatiden. Inget nattsudd här inte. Jag ”firade” min bestigning med en öl vilket får anses som extravagant då jag normalt har totalförbud mot alkohol på hög höjd.

9 Maj, Namche Bazar

Trots att jag vaknade tidigt åt jag och Erik en sen frukost. Erik mår bättre men har problem med magen som inte riktigt vill stabilisera sig. Efter frukost begav jag mig upp till skolan i Namche och överräckte den gåvor och donationen jag haft med mig. Rektorn för skolan visade mig runt och jag fick delta i ett par klasser. I skolan går 136 barn från ca. 3 – 11 år. Skolan finansieras helt av lokalbefolkningen så alla donationer gör att fler barn kan få en möjlighet till utbildning. Jag var noga att fråga alla klasser jag besökte om eleverna tyckte det var roligt att gå i skolan och fick rungande ja-svar överallt. Jag frågade också om alla förstod att det var viktigt med utbildning och fick lika positiv respons på den frågan. Goda nyheter! Som jag skrivit tidigare är utbildning enda vägen ur den fattigdom som råder i Nepal och man har en lååång resa framför sig. Det känns bra att kunna vara en del, om än liten, av detta.

Sammantaget innebar besöket i skolan att båda mina mål nu är uppnådda. Det känns väldigt bra!

Resten av dagen har gått åt till vila och återhämtning. Idag kom reaktionen på de senaste dagarnas kraftansträngningar. Jag har känt mig rätt hängig och trött.

Nu väntar vi på Anders, Stefan och Martin som är på väg ner från Pheriche. Enligt rapport mår de superbra och har haft några fantastiska dagar . Jag tänkte låta någon av dem själ skriva om besöket på berget Khalapathar och övernattningen i Base Camp.