4 maj, Acklimatiseringsdag. Dingboche – Nagartsangpeak (5.040möh)

I dag har vi haft ytterligare en acklimatiseringsdag.

Vårt mål var att ta oss upp på ett berg precis ovanför byn Dingboche där vi bor. Nagartsangpeak är 5.040möh vilket innebär en klättring på drygt 700 höjdmeter från Dingboche. En rejäl utmaning men bra för att hjälpa kroppen acklimatisera sig.

Lite sovmorgon fick vi, väckning först 07.00, och sedan frukost innan vi gav oss av. Några i gänget har börjat få lite svårt med aptiten och får inte riktigt i sig tillräckligt mycket mat. En vanlig effekt av höjden då man förlorar mycket av förmågan att känna smak samtidigt som kryddning av maten vi äter blir allt mer sparsam ju högre upp vi kommer (det är helt enkelt för dyrt att frakta kryddor hit). Kroppen är också så upptagen med att anpassa sig till den höga höjden att den inte riktigt orkar hantera mat också. Tyvärr måste man äta massor för att orka. På havsnivå förbränner en genomsnittlig man ca. 3000-3500 kcal per dag. På den här höjden förbränner samme man det dubbla. Kombinationen dålig aptit/dubbla förbränningen är ingen höjdare. Man blir svag och orkar inte riktigt jobba som man ska.

Efter frukost, sparsam för vissa, påbörjade vi klättringen. Det är brant och tufft i den tunna luften. Som vanligt får alla hålla sitt eget tempo och det är viktigt att inte ta ut sig idag. Målet är hög höjd, inte fort upp.

I maklig takt tog det ca.2 timmar för mig och Stefan och en halvtimme längre för Anders och Martin. Erik valde att vända på halva vägen då han kände sig sliten. Ett bra beslut. Bättre att spara sin energi till kommande dagar.

För första gången för min del (jag har varit här uppe tre gånger) var det klart väder och en utsikt som slår det mesta. Faktum är att detta mycket väl kan vara expeditionens höjdpunkt när det kommer till utsikt. På toppen är man omgiven av Himalayas magnifika snöklädda toppar. Det togs många kort, några få hittar ni här i bloggen.

Efter en dryg timme på toppen bar det av utför. En dryg timme konstant utför är ingen barnlek det heller. Nu visade det sig vilka som förberett sig och skött sin träning i backar ordentligt. Lårmusklerna formligen skrek efter vila när vi väl var nere i Dingboche igen. Hos vissa skrek de mer än hos andra… J

Nu är det vila och återhämtning som gäller. Snart försvinner solen och då blir det kallt igen, riktigt kallt (går natt var det ca 5 minusgrader). Nästan lika kallt på rummen som utanför. Enda stället med värme är matsalen där det finns en kamin. Ingen är särskilt sugen på att lämna matsalen på kvällen och gå tillbaka till ett iskallt sovrum. Men efter några minuter i sovsäcken blir det varmt igen. Värst är kanske morgnarna då man måste kravla sig ur den varma, sköna, sovsäcken och byta kläder i det iskalla sovrummet. Burrr! Vi börjar redan längta efter värmen i Kathmandu men än återstår ett antal dagar då det bara kommer bli kallare.

I morgon bär det av till Lobuche. Jag har ingen aning om hur tekniken kommer fungera där. Fungerar det återkommer jag i morgon. Fungerar det inte kommer det bli tyst i två dagar.

I Lobuche kommer vi dela på oss. Martin, Erik, Stefan och Anders fortsätter på måndag upp mot Base Camp. Jag klättrar upp till Lobuche Peak High Camp för en kort natt i tält innan jag påbörjar toppattacken vid 2-tiden på tisdagnatten. Med lite tur återkommer jag på tisdag kväll med en rapport om hur det gått. Annars förhoppningsvis på onsdag.

Pa toppen av Nagartsang Peak

erget Ama Dablam - Ett av varldens vackraste

Utsikt fran toppen

Anders kampar mot toppen

Alla utom Erik pa toppen

Jag pa toppen

Forsta gangen jag ser mitt mal - Lobuche Peak

Stefan och en av vara guider Nawang