Acklimatiseringsdag, Namche Bazar – Khunde Peak (4.260möh)

Betydligt bättre start på dagen än i går. Martins mage är mycket bättre och han får nu behålla maten. Naturligtvis är han trött efter magåkomman men faran verkar tack och lov vara över. Han får dock stå över dagens acklimatiseringstur eftersom den är väldigt jobbig och gör i stället en egen, lite kortare, tur.

Ovanför Namche - lång väg kvar

Den höga höjden är inget att leka med. Kroppen utsätts för stora påfrestningar pga av det låga lufttrycket och den tunna luften. Går man upp på hög höjd fortare än kroppen klarar av att anpassa sig riskerar man att drabbas av höghöjdssjuka. Höghöjdssjuka är dödlig om den inte hanteras rätt. Dagligen ser vi ett antal helikoptrar som akut fraktar ner människor som drabbats av höjdsjuka.

Det finns aldrig några garantier men baserat på Peak Promotions och min erfarenhet av hög höjd har vi tagit fram ett schema för expeditionen som är anpassat för att minimera riskerna. För att hjälpa kroppen med anpassningen till den höga höjden gör vi två acklimatiseringsstopp på vägen till Base Camp. Det första här i Namche Bazar.

Acklimatiseringsdagen innebär att vi tar oss upp på betydligt högre höjd för att sedan gå ner igen till lägre höjd och tillbringa natten där. På så sätt får vi kroppen att sätta igång acklimatiseringsprocessen för den högre höjden men låter den sedan vila ut på lägre höjd.

Dagens acklimatiserinsgtur är mycket tuff. Vi startar i Namche (3.450) och tar oss upp på en liten topp ovanför byn som heter Khunde Peak (4.260möh). Alltså drygt 800 höjdmeter. En rejäl utmaning men väl investerad energi i längden. Våra kroppar har nu börjar göra sig redo för betydligt högre höjder.

Den första skymten av Everest

Klättringen är inte bara jobbig, den är också oerhört vacker. Utsikten över de omkringliggande topparna är magisk. För de som gör den här turen för första gången brukar det uppstå ett väldigt speciellt ögonblick. När vi passerar över ett krön syns hon plötsligt där. Chomolunga, Sagaramatha eller Mt. Everst som vi säger. Plötsligt ser du världens högsta punkt med egna ögon. Ett ögonblick de flesta minns för resten av livet. Trots att jag varit med om detta ögonblick många gånger nu, påverkas jag fortfarande starkt. Det är något magnetiskt, magiskt med världens högsta berg.

Äntligen på toppen av Khunde Peak

Efter tre timmars konstant klättring når vi äntligen toppen av Khunde Peak. Efter sedvanlig fotografering sätter vi oss i lä och vilar en stund och låter våra kroppar ta till sig den höga höjden. Tyvärr har vädret försämrats och moln dragit in och förstör nu utsikten. Men vi är ändå nöjda och glada efter en strong insats av alla i teamet.

Sedan bär det av utför, rätt ner för den branta bergssidan. Vi tappar över 300 höjdmeter på bara en halvtimme. Nere i den lilla byn Khunde äter vi lunch innan vi fortsätter tillbaka till vårt hotell i Namche.

Dusch, byte till torra kläder, lite shopping i Namches alla affärer, lite vila och sedan middag. Livet på en pinne.

Erik, Stefan och Anders vid Edmund Hillarys minnessten

Jag framför berget Thamserku

På 4000 meter ovanför Namche Bazar

Stefan, Anders och jag på toppen

Erik på toppen

Phakding - Namche Bazar (3.450möh)

29 April; Phakding – Namche Bazar (3.450möh)

Vandring längs floden Dudh Khosi

Dagen började sådär. Martins mage har kraschat helt Han får inte behålla någonting han äter och har varit uppe större delen av natten. Ingen bra förutsättning för att klara den tuffa dagsetappen vi har framför oss. Martin valde dock att försöka och efter väckning 06.30 och en frukost bestående av Sherpagröt och omelett började vi vår vandring.

Första halvan fram till lunch går genom den, på den här relativt låga höjden, fortfarande bördiga och oerhört vackra dalen som heter Khumbu. Dalen leder upp till Everest och det är här Sherpafolket bor sedan 500 år då de invandrade från Tibet i norr. Vi följer hela tiden floden Dudh Khosi (Mjölkfloden) som rinner ner från glaciärerna som omger Everest och det är som sagt väldigt vackert.

Vi håller ett snällt och jämnt tempo. Vi är fortfarande på relativt låg höjd men vi måste vara noga med att spara vår energi till kommande utmaningar.

Efter en lunch i byn Jorsale fortsätter vi. Fyra till fots, en på annat sätt. Martin som kämpat sig igenom första halvan av dagen trots utmattning och fortsatt krånglande mage inser att han inte kommer klara andra halvan av dagen som är betydligt tuffare.

Men självklart fixar våra guider det problemet. Man hyr helt enkelt in en häst till Martin..! Så, medan vi andra fyra får kämpa oss upp för den illa beryktade Namchebacken där du tar nästan 600 höjdmeter i ett svep, avnjuter (nåja) Martin samma backe från hästrygg. Erik har lovat att om Martin tar sig hela vägen upp till Base Camp kommer han få höra om hästresan resten av sitt liv… J.

Erika tar sig upp för Namchebacken - till fots

Anders, Stefan och Erik korsar en av många broar

Namchebacken är som sagt ingen barnlek. 600 höjdmeter i en backe där det går uppför hela tiden,

i en och en halv timme. Inte en meter som är platt eller går nedför. Här gäller det hålla igen på tempot. Går du för fort här ökar risken för höjdsjuka. Efter en och en halvtimmes slit når vi dock vårt mål. Sherpas huvudstad Namche Bazar. Vi gör det till och med före Martin och hästen! Bra jobbat av gänget som går från klarhet till klarhet.

Vi checkar in på min favoritlodge i dalen, Khumbulodge. Den drivs av en familj som jag lärt känna väl under mina tidigare besök och det är alltid ett kärt och hjärtligt återseende.

Efter en kopp te tar vi igen oss lite, duschar (lyx) och byter till torra kläder. Kanske kan det även hinnas med en liten ”lutare”. Middag vid sex-tiden sedan tidigt i säng. Vi är alla rätt slitna efter den hårda dagen.

Enda sättet att transportera saker upp i dalen är på människo- eller djurrygg

En femtedel av backen avklarad -vi startade nere vid floden

Nu är det kväll och Martin har vilat lite och mår mycket bättre.  Efter de tre dagarna här i Namche kommer han vara fit for fight. Härligt!

Äntligen framme i Namche Bazar

28 April; Kathmandu – Lukla – Phakding

28 April; Kathmandu – Lukla – Phakding

Första skymten av Everest från flygplanet

Igår hade vi inget internet varför gårdagens blogginlägg kommer först idag. Nytt inlägg från dagens äventyr kommer senare i dag.

Ja, det blev plan B. För osäkert att chansa på fungerande flygplan på måndag så Wongchu på Peak Promotion fixade fram ett specialchartrat plan för bara oss. Utan extra kostnad naturligtvis. Gång efter gång får jag bekräftat att Peak Promotion utan tvekan är den bästa samarbetspartnern man kan ha i Nepal.

Klockan ringde 04.00. Eller rättare sagt den ringde inte, jag hade glömt ställa den. Lite tur då att jag av någon outgrundlig anledning vaknade av mig själv 04.01.

Det var ett ganska trött gäng som hämtades upp 04.45 för transport till flygplatsen. Efter lite väntan packade vi in oss i det lilla planet. Flygresan till och inte minst landningen i Lukla brukar vara äventyrlig. Nu blev det ännu mer spännande eftersom det verkligen är att flyga på ”riktigt” när man flyger så små plan. Det hoppar och studsar och känns emellanåt som en berg- och dalbana. Riktigt kul!

Som vanligt är det en härlig och mäktig känsla att stiga av planet i Lukla. Du möts av ett storslaget sceneri med de gigantiska bergen runtomkring. Den tunna, klara, luften är också högst påtaglig. De flesta brukar komma ihåg den där första känslan i Lukla.

Traditionsenligt foto efter landning i Lukla

Efter lite frukost i Lukla påbörjade vi vandringen till byn Phakding. Första dagen är lätt, Det går mestadels nedför, vilket är bra. Dels får kroppen börja vänja sig vid den tunna luften utan att anstränga sig för mycket. Dels är det bra att i lugn takt få komma in i den vandringsrytm som kommer vara vårt liv de närmaste 11 dagarna.

Vädret är fantastiskt. Sol och ingen vind. Det blir riktigt varmt och är säkert 20-25 grader i solen. Härligt att få känna sommarvärme efter en lång svensk vinter.

I Phakding checkade vi in på en för mig ny lodge. När vi kom in i våra rum förstod jag varför Peak Promotion bytt från den lodge vi brukar bo på. Toalett på rummet. Vilken lyx! Det börjar n ä s t a n bli lite för bra och bekvämt. Men det är oerhört skönt med lite lyx. Det kommer bli tuffare framöver.

Stefan, Anders och Ang Dawa

Alla mår bra och stämningen är på topp även om vi är rätt trötta efter två dygn med väldigt lite sömn. Det är verkligen ett superbra gäng som ska kampera ihop i nästan tre veckor.

Tyvärr fanns det inte längre Internet någonstans i Phakding, det är inte alltid utvecklingen går åt rätt håll.

Lunch i Phakding

Gänget framför en bönesten, en sk. Manisten

Uppe i bergen

Nu är vi uppe i bergen, men har ingen internetuppkoppling. Kan inte uppdatera bloggen med längre inlägg. Alla mår toppen. Återkommer med uppdatering imorgon.

Snabba ryck!

Det är därför jag alltid använder Peak Promotion!

Jag berättade i mitt förra inlägg om problemen med flyg till bergsbyn Lukla. Peak Promotion har nu löst problemet!

I morgon kl. 04.45 hämtas vi upp för transport till flygplatsen där ett specialchartrat plan väntar på oss, och bara oss. För att vi inte ska få strul med vårt tidsschema fixar Peak detta utan extra kostnad. Det är den här typen av problemfixning som gör det värt att betala lite mer för Peaks tjänster. De lösare det mesta.

Så, en v ä l d i g t tidig morgon och framförallt, en extra dag i bergen vilken vi kommer utnyttja för acklimatisering. Enda nackdelen är möjligen att vi inte riktigt hunnit "landa" i Nepal. Vi har fortfarande tidsomställning att klara av, en mental omställning från jobb och vardagsliv att hantera och betydligt mindre tid att organisera packaning osv.

Underhållning med dans på lokal restaurang

MEN, vi är här för bergen så det är trots allt positiva nyheter. Jag längtar efter Lukla och Himalaya!

Vi har för övrigt haft en mycket trevlig kväll på en traditionell Nepalesisk restaurang. Kanske beställdes det in lite för många öl men det skedde innan vi visste om den tidiga morgondagen.. :-)

Återkommer när vi är på betydligt högre höjd!

Äntligen här

Äntligen i Kathmandu! Nepals fantastiska, pulserande, kaotiska huvudstad. Det är verkligen som att förflytta sig ganska många år bakåt i tiden. Kaotiskt som sagt men ändå fungerar det på ett härligt, ostrukturerat, otvunget sätt. Rätt skönt att som rättrådig svensk tvingas utsätta sig för det här ibland. Man får onekligen lite perspektiv på tillvaron. Allt behöver kanske inte vara så himla välordnat jämt. Det funkar ju ändå..!

Som vanligt fick vi ett mycket hjärtligt bemötande från vår guidefirma Peak Promotion redan på flygplatsen. Traditionella blomsterkransar runt halsen och effektiv hjälp med alla formaliteter får oss att känna oss VIP'ade. Jag har ju efter ett antal besök i Kathmandu hunnit vänja mig vid trafiken (nåja) men att beskriva den som något annat än vådlig vore osanning. Man kör lite som man tycker i den mycket täta trafiken och det var nog fler än jag som hjälpte till att bromsa från baksätena i bussen.

Ägarna till Peak Promotion, Wongchu och Keshab, hälsar oss välkomna

När vi kom fram till hotellet valde några av oss att vila en stund innan lunch medan Martin och Erik tog en tur i stadsdelen Thamel där vi bor. Vi träffades sedan för lunch på restaurang Gaia som ligger nära hotell Holy Himalaya där vi bor. Den första ölen i Kathmandu smakade v ä l d i g t gott.. :-)

Efter lunch hade vi möte på Peak Promotions kontor där vi gick igenom detaljerna för expeditionen. Allt verkar vara i ordning förutom en liten detalj. Det är strul med flyget upp till den lilla bergsbyn Lukla där vi ska börja vår vandring. Pga tekniska problem är det helt enkelt brist på flygplan varför vi just nu inte är säkra på att vi kan flyga upp tidigt måndag morgon som planerat.

Vi arbetar nu efter två alternativa planer om det skulle visa sig vara så att det inte blir något morgonflyg på måndag. Ett alternativ är att vi får plats på ett senare flyg på måndag. Faran med det är att flygplatsen i Lukla är mycket väderkänslig och normalt är vädret bra på förmiddagarna för att bli sämre efter lunch, och då stänger flygplatsen. Det finns alltså en risk att vi blir kvar i Kathmandu och då börjar det bli svårt att få ihop schemat uppe i bergen.

Det andra alternativet är att vi flyger upp redan tidigt i morgon bitti. Antagligen det bästa alternativet även om det ställer till det med planeringen. Morgondagen (söndag) var planerad för att få ordning på utrustningen och alla andra små detaljer som måste fixas. Nu måste vi ta höjd för en tidig flight i morgon och få färdigt allt redan i dag.

Första ölen. Välkommen efter en lååång flight

Allt går dock att lösa. flexibilitet och anpassningsbarhet är måsten i en miljö där du inte kan kontrollera alla faktorer. "Gilla läget" blir plötsligt en högs relevant devis. Förhoppningsvis kommer vi dock kunna ta det planerade flyget måndag morgon.

Klockan är nu ca. 16.30 här i Kathmandu. Om ett par timmar kommer Peak Promotion och hämtar oss för en välkomstmiddag i traditionell Nepalesisk stil. Det ser vi verkligen fram emot!

Nu är det dags!

Noll dagar kvar!!!

Lena Ramfelt överlämnar donationerna

Efter att ha klarat av gårdagens Kommunfullmäktigemöte kan jag nu äntligen börja fokusera 100% på expeditionen. Det har varit galet mycket på jobbet de sista veckorna så fokus har varit där.

Utrustningen organiserad och står i hallen. Allt avprickat, dubbelkollat och trippelkollat. Inget får fattas när man väl är uppe i bergen.

Det sista som prickades av var alla grejer som ska med till skolorna i de två bergsbyarna. Grundaren av Make a Kid Smile, Lena Ramfelt, kom över med lego, duplo, tuschpennor och inte minst donationsbreven som kommer möjliggöra för ytterligare ett antal barn att få utbildning. Ska bli oerhört roligt att få lämna över allt detta om bara några dagar.

Jag återkommer när vi väl är i Kathmandu!

Packningen klar - dags för avfärd

Utbildning - världens viktigaste fråga?

Flicka i Khumbudalen utan skolgång

Utbildning är den kanske viktigaste vägen ur fattigdom. Utan utbildning är du oftast dömd till ett liv i utanförskap, förtryck och med små möjligheter att kunna förändra ditt liv.

Nepal är ett av jordens vackraste men också fattigaste länder. 60% av befolkningen lever på under 1 dollar om dagen som är FN's mått på extrem fattigdom. Särskilt fattiga är de avlägsna byarna i bergen.

I Sverige är vi bortskämda med det självklara att skola och skolgång inte kostar något. I Nepal måste du betala för varje barn du vill ska gå i skolan. Om familjerna i bergen överhuvudtaget har råd att skicka något av sina barn till skolan väljer man nästan alltid sonen framför dottern. Flickor från fattiga familjer är alltså extra hårt drabbade. Den ojämlikhet som därmed uppstår i landet kommer också vara ett stort hinder i resan mot välstånd och stabil demokrati.

Flickor Make a Kid Smile hjälpt till skolgång

Därför har jag engagerat mig i just flickors skolgång i Nepal. Genom stiftelsen Make a Kid Smile kommer jag under expeditionen dela ut ett antal stipendier och skolmaterial till två skolor i den avlägsna dal vi kommer befinna oss i. Syftet är att möjliggöra för ett antal flickor att få utbildning.

DU är också välkommen att bidra genom att skänka en s.k. skolväska. Du hittar mer information på Make a Kid Smiles hemsida.

Vår i skogen

10 dagar kvar!!!

Träning, träning, träning. Känns som livet just nu bara kretsar kring jobb och träning. Eftersom jag känner att jag ligger lite efter i träningen pga. diverse influensor och förkylningar under vintern gäller det att optimera den tid som är kvar till avresa.

Att bestiga ett berg som är över 6.000 meter högt är ingen barnlek. Du behöver kanske inte vara elitidrottsman direkt men bra fysik är ett måste. Annars kommer du inte orka. Om du är bra tränad kan du dessutom njuta mer av vandringen innan själva klättringen börjar. Det är ganska långa dagar och på så hög höjd är även vandring rejält ansträngande. Med bra träningsförberedelser slipper du slita så mycket.

Efter att under vintern ha mixat en mängd olika träningsformer växlar jag nu mer och mer över till intervallpass i skogen. Jag har en runda i skogarna där jag bor med några rejäla backar som jag kör upp och ner ett antal gånger. Med en 20-kilos ryggsäck på ryggen "biter" det rejält! Eftersom den här typen av träning är den som är mest lik de faktiska förhållanden vi kommer möta i Himalaya är det viktigt att den får dominera träningspassen innan avresa.

För att hinna jobba också får det bli riktigt tidiga träningspass även om det är lite slitigt att behöva gå upp kl.05.00. Men vad gör väl det när det är så vacker i skogen på morgonen.. :-)

Sista mötet innan avfärd

Erik, Martin, Stefan, Anders, Olov

Igår möttes gruppen för  att stämma av det sista innan avfärden om 16 dagar.

Det är ett taggat gäng som går in i de sista två veckornas intensiva förberedelser. Det gäller att få allt på plats och det är en del att tänka på. Formen som alla jobbat på i månader ska spetsas, utrustning ska gås igenom, testas och kompletteras, vaccinationer genomföras, passbilder för visum fixas, de sista frågetecknen rätas ut osv.

Enligt rapporter är allt på plats även i Nepal. Peak Promotion är oerhört pålitliga och har full koll på logistiken såväl i Kathmandu som uppe i bergen. Inte minst när det gäller säkerheten är det tryggt att att ha en så pålitlig guidefirma i ryggen.

Träningsläger i Jämtländska fjällen

Mot toppen med full utrustning

Att ta sig till Mt. Everests basläger och att klättra ett berg som är över 6.000 meter högt kräver god fysik. Du behöver inte vara elitidrottsman men är du otränad ökar riskerna för höjdsjuka och du kommer heller inte kunna njuta av vandringen och klättringen. Riskerna ökar naturligtvis dramatiskt att du inte ens orkar ta dig hela vägen till målet om du inte gjort din hemläxa med ordentlig träning innan avfärd.

Sedan 11 februari har jag kört 25 träningspass av olika slag. Ren styrketräning har varvats med intervallträning i backe med 15-20 kgs ryggsäck, skridskopass på mälarisen, hårda tennispass och rena konditionspass på gym.

Ett av de brantare partierna på väg mot toppen

Under Påskveckan som tillbringades i familjens stuga i Jämtland passade jag också på att köra en del längdskidor och besteg också ett närliggande fjäll. Fjällbestigningen tjänade flera syften. Dels är det ett rejält träningspass som dessutom simulerar de verkliga förhållandena som kommer råda på Lobuche Peak ganska väl. Du behöver "bara" plussa sissådär 5.000 meter till i höjd för att det ska bli helt realistiskt. Dessutom är det ett genrep vad gäller test av utrustningen. Allt från kläder, kängor, stegjärn, klätterutrustning, isyxor och ryggsäck testas under realistiska förhållanden med snö och is.

Det är idag 19 dagar till vi åker så en tio pass till bör jag hinna innan avfärd. Det lär behövas... :-)

På toppen av Storsnasen 1.463möh