HIMALAYA 2013: 11 maj - 16 maj, Kathmandu

V ä l d i g t sen uppdatering. Jag vet!

Efter att ha klarat mig utan några som helst problem under hela expeditionen uppe på berget däckades jag av ganska hög feber efter ett två dygn i Kathmandu. Jag orkade helt enkelt inte uppdatera bloggen.

Vi är nu hemma sedan igår och jag har repat mig något. Dock inte helt okej. Men här kommer i alla fall en kort summering av våra sista dagar i Nepal.

Fantastiskt vackra färger vid Bodhanath

Dagen efter vår ankomst till Kathmandu stod en omfattande sight-seeingtur på schemat. Kathmandu med omnejd har massor att erbjuda. Inte minst sett ur ett historiskt/kulturellt/religiöst perspektiv. Kl.9 på morgonen blev vi hämtade av guiden Orsun som tog oss med till de viktigaste platserna. Vis av erfarenhet bad jag honom begränsa sig till de fyra mest intressanta. Det var 32 grader varmt och jag vet att han gärna skulle hålla på till långt in på eftermiddagen.

Samtliga fyra platser vi besökte finns listade på UNESCO's världsarvslista och är en blandning av gamla kungapalats, Buddhistiska och Hinduiska helgedomar. Fantastiskt vackert och fascinerande. Det var dock ett varmt och ganska trött gäng som blev avsläppta vid hotellet vid 15-tiden. Några timmars vila vid poolen hanns med innan det var dags för nästa programpunkt.

Avskedsmiddag på Rum Doodles

Vid 18.30-tiden blev vi upphämtade av Peak Promotion som bjöd på en, tidig (vi hade ju två dagar kvar), avskedsmiddag på den klassiska resturangen Rum Doodles. Rum Doodles är legendarisk då alla Everestexpeditioner firar här efter avslutad klättring på världens högsta berg. Resturangen är täckt från golv till tak av "Yetifötter" i papp där expeditionsdeltagarna skrivit sina namn. Här hittas legendarer som Sir Edmund Hillary, Reinhold Messner, Chris Bonnington och våra egna Göran Kropp, Renata Chlumska, Fredrik Sträng osv. Naturligtvis ritade vi och skrev också på en Yetifot som hängdes upp i taket. En mycket trevlig kväll som avslutades med att vi tryckte ihop oss i Peak Promotions ägare, Wongchus, lilla bil och blev skjutsade till hotellet.

Nästa morgon vaknade jag med feber och blev mer eller mindre sängliggande de återstående två dagarna. Resten av gänget varvade solbadande vid pollen med resturangbesök och shopping i turistkvarteret Thamel. Slappa, härliga dagar vilket alla var väl värda. Alla började nu återhämta sig efter sina sjukdomar och skavanker. Alla utom jag d.v.s.

Diwas och Sita tar emot gåvorna till skolan Acme i Kathmandu

Trots feber och allmänt dåligt tillstånd släpade jag mig ur sängen för att träffa vänner och bekanta jag lärt känna under mina återkommande resor till Nepal. Jag orkade dock inte ge mig ut på "stan" utan de fick komma till hotellet. Bl.a. kunde jag äntligen slutföra den sista uppgiften jag haft med mig från Sverige genom att överlämna gåvor och donationer från Make a Kid Smile Foundation till rektor och föreståndare för en skola i Kathmandu. Kändes verkligen härligt att kunna pricka av samtliga uppdrag som framgångsrikt utförda. Ett litet, litet, men ack så viktigt bidrag till ett land med problem som vi inte ens kan föreställa oss här i Sverige.

Tisdag kväll hämtades vi av Peak Promotion för transport till flygplatsen. Samtliga av vikt från kontoret var där för att ta farväl av oss, även vår huvudguide Ang Dawa som tillfälligt var nere i Kathmandu i väntan på nästa grupp som skulle till Base Camp. Härligt med dessa människor som jag lärt känna under 11 år och fem resor till landet. Det är varmt, det är hjärtligt och de är mina vänner.

Handmåleri av en s.k. Mandala

På flygplatsen visade sig Wongchus inflytande återigen värdefullt. Den ganska rejäla övervikten vi hade gemensamt "trollades bort" efter att Wongchu talat med incheckningspersonalen.

Hemresan blev ingen höjdare för min del. Fortfarande febrig och matt gjorde jag mitt bästa för att hitta n å g o n form av bekväm sovställning i den trånga flyplansstolen. För det mesta utan att lyckas. Det var därför oerhört skönt när vi väl var på Arlanda och möttes av nära och kära och fantastiskt vårvackert Sverige.

Nu återstår att summera resan. Det går inte att göra än. Min erfarenhet är att det tar flera veckor innan alla intryck, upplevelser och känslor "ramlat på plats". Mycket kommer att bearbetas i det undermedvetna. Mer hos de andra deltagarna än hos mig eftersom jag varit där så många gånger förut. Ibland kan processen vara smärtsam och leda till stora, radikala, förändringar i livet. Oftast är processen dock lite mindre omfattande, men det kommer alltid en reaktion av något slag. Att flyttas så långt utanför sin komfortzon under så lång tid kan helt enkelt inte gå spårlöst förbi. Och det är bara positivt!

Böneljus vid det Buddhistiska templet Swayambhunath

Kom ihåg mitt motto;

"Pain is inevitable - Suffering is optional"

Jag återkommer med en kortare summering i helgen - håll utkik. Den längre, djupare, kommer senare, kanske...